Det här är min fristad. En plats där jag delar med mig av det stora och det lilla. Och snälla, ta mig inte på orden. För mitt textjag är inte alltid jag.

Fristad

By fnym Uncategorized

Galopp. Hovar klapprandes mot mjukt gräs som decemberfrosten gjort hårt. En hjord tama vilddjur på språng. På flykt från det som tyglar. I munnen en besk smak från något gammalt. Någonting som för länge sedan ruttnat, men som trots det envist stannar kvar.

Glöd. Under djurens hovar brinner fruset gräs. Ilskna lågor sprider sig, biter sig fast och bränner det som inte kan brinna. Det som för länge sedan borde brunnit upp, men som trots otaliga bränder förblir oberört.

Adventsljus. Stjärnor i varje människas fönster. Vittnar om att julen ännu än gång omfamnar en skakig värld. Sprider värme och får oss att glömma det som aldrig lämnar oss helt. Det som gör människan till den hon är. Solen går upp. Solen går ner. Tiden går. Och det är fint.