Det här är min fristad. En plats där jag delar med mig av det stora och det lilla. Och snälla, ta mig inte på orden. För mitt textjag är inte alltid jag.

38

By fnym Uncategorized

Tiden flyger och jag med den. September är snart förbi och utanför mitt fönster färgas världen gul. Jag är skör. Har lite för mycket att göra och jag får skavsår av vardagen. Men jag tänker att det är okej, åtminstone en kort period. Jag tror, eller kanske hoppas jag, att det lättar snart. I takt med att marken täcks av gula löv.

Jag längtar efter utmaningar Och att använda min kapacitet, istället för att som nu, gå på någon slags sparlåga i väntan på att någonting ska hända. Att ligga lågt är inte min grej. Jag trivs inte med att bara flyga med. Rätta sig i ledet och vända kappan efter vinden. Det kväver mig, ger mig skavsår och får mig att känna mig skör.

Men hösten, den är fin.

36

By fnym Uncategorized

När tiden är knapp är det så lätt att glömma vad som egentligen är viktigt. Jag, på jobbet, i ett litet rum. Du, någon annan stans, gråtandes i mitt öra. Liten, rädd och vilsen. Överfallen av en känslostorm som målar hela världen svart. Jag, lugn, låtsaslugn. Sväljer hårt och på håll känner jag vinden från den storm du befinner dig i. Men jag står kvar. Stärkt av ditt förtroende. Du ger mig dina tårar. Och fast det inte syns så får du får mina. Osynliga, starka silvertårar, för det faktum att du väljer mig, det är stort.  

Men det är vardag. För en liten stund ger jag dig min tid. Du förtjänar all tid, med där och då kan jag inte ger dig mer. Jag har annat att göra, viktiga saker som bara inte får dra ut på tiden. Någon måtta får det vara. Jag fick dina tårar. Du fick min tid. Men så fort den värsta stormen lagt sig återgår vi till det som var. Jag, tillbaka in i vardagen, som om ingenting har hänt, trots att allt, precis allt har hänt. Du, någon annan stans, fortfarande med blöta kinder, men kanske, lite större, lite mindre rädd och lite mindre vilsen. Kanske.