Välj en sida

Jag cyklade på en krokig landsväg en vindstilla sommarnatt. Ungefär en timme innan solen skulle gå upp. Det doftade av dimma, gräs och fuktig åker. Nattfjärilar och andra småkryp flög runt i luften och någonstans sprang en rävunge ut på vägen, precis framför mig och jag tvingades bromsa för att inte cykla på den. Den var så liten, och helst av allt hade jag velat ta med mig den hem.

Jag cyklade på en krokig landsväg en vindstilla sommarnatt och jag var mitt i ett lyckorus. Att cykla får mig att känna mig fri. Med tyst musik i öronen, för att inte gå miste om ljudet av den tysta natten, flög jag fram och ingenting tycktes kunna stoppa mig. Förutom rävungen, som för en liten stund fick mig att tappa fart. Det var bara jag, min cykel, musiken och så djuren som existerade. Sommarnatten var min och jag njöt av varje meter, ville nästan inte komma hem. Ville bara fortsätta cykla, mot oändligheten och vidare.