Välj en sida

Jag färgade håret rosa och började nytt jobb. Två ganska stora förändringar, den ena, såklart, lite mer väsentlig än den andra. Men ändå. Det slog mig också att jag faktiskt aldrig bott själv i mer än några dagar, åtminstone inte i mitt eget hem. Jag blev sambo direkt, och sedan dess är det mest jag som ibland varit bortrest. Men inte nu.  

Förmodligen är det nyttigt att få känna av kontrasten, skillnaden mellan ensamhet och tvåsamhet – för den är stor. Och då menar jag inte att ensamhet behöver innebära att en är ensam, utan mer det faktum att vardagen blir så himmelens mycket enklare när en är två.

Så efter att ha varit själv i huset en vecka inser jag att jag är så otroligt tacksam över att jag lever i den finaste tvåsamheten som finns. Jag delar mitt hus med en människa jag älskar, och som älskar mig tillbaka och tillsammans gör vi vardagen både fin och enkel. Det borde jag aldrig ta för givet.