Välj en sida

En gång i månaden får jag finnar, stora röda bulor som ömmar i ansiktet, på axlarna och på min rygg. En gång i månaden känns det som att jag kan äta allt som finns inom räckhåll, bara det är sött, fett eller på något annat sätt konstgjort. En gång i månaden bränner tårarna bakom mina ögon flera gånger om dagen. En gång i månaden får jag så ont i magen, ryggen och ibland ända ner i låren, att jag har svårt att sitta upprätt, och ändå är inte jag en av dem med svåra smärtor. En gång i månaden oroar jag mig för att lämna fläckar på stolen jag sitter på. En gång i månaden sväller min mage och jag kan inte ha alla mina kläder. En gång i månaden behöver jag gå på toaletten typ jämt eftersom det trycker överallt och jag inte kan skilja på vad som är vad. En gång i månaden känner jag mig så fruktansvärt äcklig, och ful. En gång i månaden biter jag ihop och är precis som vanligt, trots att det enda jag vill är att lägga mig ner, var som helst, och kura ihop mig till en boll med knäna uppdragna till hakan. En gång i månaden rynkar någon på näsan, äcklad, eller skruvar på sig, obekväm, för att jag är lite för öppen när jag säger som det är. Att jag har mens och att det påverkar mig. Varje dag är vi hundratals kvinnor som känner likadant. Varje dag förväntas kvinnor svälja en mans sperma. Men mens, det är äckligt och ska helst inte pratas om. Hur fan kan det fortfarande vara så?