Välj en sida

Jag flydde julen och åkte till Rom. För trots att jag alltid har älskat julen har jag också hatat den skit som kommer på köpet. Men den här året var allt perfekt. Rom alltså, vilken stad. I jättemånga dagar strosade vi, Tim och jag, runt och förundrades över hur vacker allt var. Eller är. Hand i hand, som om vore vi huvudrollerna i en klyschig kärleksfilm upptäckte vi Rom. Fast å andra sidan, i filmen hade jag inte varit förkyld och lite äcklig. Skönt med verklighet ändå. Vi turistade, åt gott, tände ljus i kyrkor – den ena vackrare än den andra, åt ännu mer och njöt av ett och annat glas vin. Vi hann också med att se Florens, även det en helt fantastisk stad, innan vi åkte tillbaka tillbaka till Rom för att avsluta 2017 med en galen avsmakningsmeny. Tolvslaget var hysteriskt och livrädda skyndade vi genom gränderna, hukade för fyrverkerier och drack champagne direkt ur flaskan.

Fyra, snart fem veckor har gått på det nya året och jag har gått från död till levande. Det låter dramatiskt och överdrivet – men det är precis så jag känner. Jag börjar närma mig den jag faktiskt är. Komma nära mig själv igen.

Det har så klart inte med årsskiftet att göra. Jag tror inte på planerade nystarter som infaller i samband med ett år blir till ett annat. Det råkade bara bli så nu.