Välj en sida

Midsommar och jag tänker tillbaka. Till en annan midsommar, för tio år sedan. En kväll med sprit, fylla och skam. Aldrig har jag skämts som jag gjorde då, men det var inte jag som var full. Det var aldrig jag. Midsommarkvällen speglades i det bärnstensfärgade vattnet. Himlen hade äntligen blivit blå, efter det obligatoriska regnet, som kom lagom till sillunchen och som höll i sig långt efter jordgubbstårtan ätits upp. Som tonåring var jag blyg, hade svårt att ta för mig och jag visste nog inte riktigt vem jag var. Men den här kvällen hade jag kul, tillsammans med nyfunna vänner, deras vänner och vännernas vänner. Allt var perfekt. Allt var fel. Och jag gick sönder, igen.

Jag tänker tillbaka med ett slags lugn. En konstig känsla i kroppen, en känsla som aldrig tycks lämna mig helt. Tio år är lång tid, men i minnet är tidsrymden en annan. Jag glömmer aldrig. Ändå är jag lugn. Lite rädd för vad bilderna i huvudet kan göra med en, men mest är jag lugn.