Välj en sida

Jag tränar för att det är kul. Det är lögnen jag försöker intala mig, och alla jag träffar, är sann. Men det är den inte, lögner är inte sanna. Men det som fram till i vintras var någonting jag verkligen ville bli bra på, gör jag nu, nej – försöker jag nu,  göra för att det är kul. Jag älskar att träna. Älskar att pressa min kropp. Älskar att inte orka mer. Älskar att orka ändå. Men just nu räcker det inte att älska.

Jag ville bli bra. Inte bäst, för den tiden var jag inte beredd att ge. Men för att bli bra, och då inte medelmåtta-bra, krävs mycket, och jag hade chansen. Ändå tog jag den inte. Jag satsade allt. Jag satsade för mycket. Jag satsade på för många saker samtidigt, fastän jag hela tiden vetat att det ju inte håller i längden. Jag ville bli bra. Men jag satte aldrig upp tillräckligt stora, eller tydliga, mål. Jag ville bara bli bra.

Jag blev bra. Långt ifrån så bra som jag ville, men långt över medelmåtta-bra. Men sedan kom livet emellan och jag tvingades välja. Ett val jag skjutit upp i ett år, nästan två. Jag tvingades välja mellan de tre saker jag inte kunnat satsat helt på, eftersom jag försökt satsa på allt. Alla goda ting är inte tre. Jag valde bort simningen, ett jobbigt beslut som ibland får min bröstkorg att väga hundra kilo, och ändå har jag tid kvar innan säsongen är slut. Jag valde att fortsätta träna, men på en mer lagom nivå. Även det ett svårt beslut, men som får mig att känna lättnad, trots att lagom aldrig varit min grej. Jag valde jobbet, ett självklart beslut.

Jag är nöjd över det val jag gjort. Jag är tacksam över att det kändes så självklart, när allt väl ställdes på sin spets var det enda rätta att söka sig till Stockholm. Att påbörja den karriär jag försiktigt smög igång direkt efter min examen, men som jag inte vågat satsa på för jag har haft så mycket annat. Simningen. Träningen. Livet.

Jag vill bli bra. Jag ska bli bra. På mitt jobb, på att vara jag, på lite allt möjligt. Jag ska fortsätta träna, men inte för att bli bra. Och det, det känns bra. Och så jävla jobbigt på en och samma gång. Jag har ett mål med träning. Jag tränar för att det är kul. Det är lögnen jag ska se till blir sann.