Välj en sida

Semestertid. Hittills två veckor av lugnt arbete med huset. Ja, i lugnt tempo, till skillnad från de två senaste somrarna då vi har renoverat både på dagen och natten, har vi byggt en trall och vi kommer allt närmre det som kallas färdiga med huset. Jag tror inte vi kommer dit, för färdig är lika med klar, och vad händer egentligen då?

Hur som helst har vi byggt ut vår altan, gjort en redan stor yta större och kompletterat med en hög och djup trapp, perfekt för långa frukostar i morgonsolen eller bara skönt häng, och jag känner sådan tacksamhet för så mycket. Att vi har ett hus. Att vi, bara vi låter det ta lite tid, kan forma det (nästan) precis som vi vill. Att vi är två och att vi gör allt tillsammans, utan några längre pratstunder men ändå i varandras närvaro, om en vill vara klyschig – som ett team. Och att jag i skrivande stund sitter ute och blickar ut över hagen intill min tomt där två hästar betar ljudligt. Det är lätt att ta sådant för givet, och det gör jag nog ibland. Kanske till och med ofta. Därför känns det extra viktigt att mitt i vardagen, om nu ens semester kan räknas som vardag, stanna upp och njuta lite extra. Framförallt när en är som jag och har svårt att leva i nuet. Hela tiden tänker jag framåt, vad ska hända imorgon? Om en vecka? Till jul? Vad gör vi nästa sommar?